Med Sankta Magnhild från Benarp till Fulltofta

Svenska Kyrkan skickar ut församlingsblad då och då med kalender och program för några månader framåt. Jag lade märke till att det skulle vara Pilgrimsvandring sista lördagen i april, med start vid Äspinge kyrka. ” Det ska jag prova” tänkte jag, ”en vårlördag, så härligt”.

Först senare såg jag informationen att vandringen skulle vara i Sankta Magnhilds fotspår.Henne hade jag riktigt diffusa och vaga föreställningar om, liksom om själva pilgrimsvandrandet. Här är Magnhild avbildad i en kalkstensmålning som Gisela Trapp gjort.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Magnhild levde på 1200-talet. Upplysningar om henne finns att hämta i kyrkliga arkiv. Hon är född och uppvuxen i Benarp ( nära Torsten Anderssons konsthall). Tidigt sökte hon stillhet med Gud, gick för sig själv och bad i en bokbacke. Hon blev bortgift och fick en son. Maken dog, Magnhild  och sonen flyttade till Benarp igen. Magnhild undervisade, tröstade och vårdade människor som behövde det. Hon skänkte också av sitt lilla överflöd. Sonen gifte sig, svärdottern och Magnhild drog inte jämt. När sedan sonen också dog blev kvinnornas konflikt hårdare. Svärdottern ville inte ge bort av överflöd, hon ville behålla det och lejde en man som dödade svärmoderns med en pil den stunden då Magnhild stod i bokbacken och bad. På platsen sprang en källa upp.

Fulltofta_fonster_magnhild

En annan källa öppnade sig när bärare av kistan ställde den på marken i Hästäng, nära Fulltofta kyrka där hon senare blev begravd.  Människor vallfärdade dit, rörde vid hennes grav och mirakel inträffade.

Vi startade vandringen på Benarps hall klockan 9.30 och var framme i Fulltofta 17.00 där vi avslutade med kort gudstjänst i Fulltofta ljuvliga kyrka. Ett kyrkfönster berättar om Magnhilds liv.

Läs mer om pilgrimsvandringar i Magnhilds fotspår ( egentligen hennes gravfärd), som kyrkvaktmästaren Susanne Kalicka – Lindgren och prästen Ann – Kristin Åkerberg i Fulltofta anordnar, helt ideellt. Vi hade en underbar lördag, milt, dim-disigt och lite sol emellanåt. På asfalten kunde vi prata med varandra, nya bekanta och gamla men på grus och stigar var vi tysta. Egna tankar grävde sig inåt. Utifrån öronbedövande fågelkörer, björklövsmusöron, sega och syrliga bokblad, kabbeleka, svalört, gulsippa, harsyra och vitsippor, vitsippor, vitsippor!!!

19 september ska en minnesaktivitet ske när det är 800 år sedan Magnhild blev mördad. Och vandring blir det nästa år igen, sista lördagen i april.