Blogg: Naturens värde och naturvärde

En av alla saker som är kul med detta projektet är att jag kommer ut i naturen. Till platser nya för mig, även om jag är uppvuxen här. Idag gav jag mig av till ett område där en liten markväg ledde in i skogen. De går att följa vid denna tiden på året, för korna är inomhus.

Överallt fanns motiv för kameran. Gamla ekar i backe, stengärden med mossa, mossa i närbild. Blommor i mossan som jag aldrig sett förut. En gammal bro. Ett foderbord åt rådjur, tornet där jägaren får överblick och kan se vad som rör sig. Karta hade jag med. Men vet inte alltid om jag kan lita på den för den är från sextiotalet. Efter ett tag gick jag inte ens på en stig. Och jag vet ju att skogarna är fulla av vildsvin.

Vända ville jag inte, för det skulle finnas en väg längre bort så att turen skulle bli en runda. Rakt in i mörka skogen. Jag försökte pränta in detaljer. Gick på en höjd och hade mossen till vänster. Där. Skogen öppnade sig och jag kom ut på en liten markväg igen. Vackert. Men inte särskilt tyst i blåsten, grenarna knirkade och vinden ven.

Hur skulle det vara om här stod fyra vindkraftsnurror fantiserade jag? Hellre vindkraft än uranbrytning och kärnkraft förstås.  Anita Ullman, en stridbar socialdemokratisk Hörbypolitiker  varnar för just det.

Magnus Jönsson, bonde i Östra Sallerup, själv delägare i ett vindkraftverk har vid flera tillfällen gett frågan ett intressant perspektiv i HOTSPOT Kölleröds nyhetsbrev. Han menar att vi med stolthet kan visa att vi tar vara på vinden. Att vindkraften är en del av den levande landsbygden vi vill ha.

Borta i Kagarps kafe ska det vara ett protestmöte mot de vindkraftverk som diskuteras i Hörby kommun. Jag har tagit del av utredningen, ser vilka platser som finns på förslag i olika områden. Promenaden idag hör till ena delen av område tre där åtta snurror kanske står i framtiden.

Att uppleva naturen och njuta av den är en förutsättning för att man ska förstå hur viktiga miljöfrågorna är. Naturen här, och synliggörandet av den  som resurs, kan bidra till att fler förstår värdet av otrampad mark, myrstackar och mossor, att fler engagerar sig för miljöfrågornas hållbara lösning på sikt. Finns det alternativ? Finns det en tredje liten stig att välja?